Att försöka lyfta fram nykläckta vaktlar är som att flytta vatten med händerna. De sprattlar och far omkring. Dessutom saknar de små dunbollarna nästan helt substans. En lyckades ramla ner bakom en byrå.
Natten till idag drog kläckningen igång. Ett drygt tjog små vaktlar har tittat fram än så länge. Och de far omkring som små pipande humlor i kläckaren. Det är lättare att plocka upp hönskycklingar eftersom de har mer substans. Här är det liksom bara en pipande dunboll med massor av energi.
Har flyttat över dem till pallkragen i alla fall. Men en stack som ett skott när jag lyfte locket av kläckaren. Ut bakom och ramlade ner mellan byrån och väggen. Ett avstånd på några centimeter. Lyckligtvis gör den minimala storleken att de är tåliga. Var lite orolig ett ögonblick men snart kom den lilla springande ut på golvet under byrån. Så det var bara att återställa den till syskonen.
Min förra vaktelkläckning drog ut fyra dagar på tiden så det ska bli spännande att se hur det går med resten av äggen.
Föräldradjuren går fortfarande i burarna ute i ladugården. Hade tänkt släppa ut dem i voljären förra veckan. Men nu har vintern ett tillfälligt återfall här i Vingåker. Flera minusgrader på nätterna.
Kylan har inte varit något problem mina japanska vaktlar men det är svårare att hålla vattnet frostfritt när de går ute. Så jag väntar någon vecka innan de får komma ut i stora världen igen. Då får gräset en chans att växa till sig så att de inte omedelbart förvandlar gården till öken.
