Sedan 2014 har allmänheten inte längre tillgång till råttgift. Folkhälsomundigheten skärpte då reglerna så att endast yrkesmässig användning tilläts. Och priserna för råttbekämpning sköt i höjden.
Som jag skrivit tidigare har jag problem med råttor i ladugården. Kombinationen hundraårig ladugård och djurhållning skapar goda förhållanden för möss och råttor. Möss får man räkna med på landet och går relativt lätt att hålla efter med katter och fällor. Men drabbas du av råttor är det betydligt tuffare.
Drabbas din bostad gäller hemförsäkringen men för oss på landet räcker det inte ens med en gårdsförsäkring. Trots väl tilltagna försäkringspremier gäller inte försäkringen för råttor i ladugårdar och ekonomibyggnader.
Råttgift behövs
Råttor är smartare och mycket misstänksamma mot allt nytt. Du kan möjligtvis fånga en del i fällor och har man tuffa katter kan de ta enstaka skadedjur. Men för att utrota dem behövs råttgift och efter förbudet kan företag som Anticimex och Rentokil ta betalt vad de vill. Anticimex ville ha 9000:– för att sanera min ladugård. Rentokil begärde 12000:– och då lämnar de inte ens garanti.
För de här summorna erbjöd de sig att komma hit och placera ut betesstationer med råttgift. De räknade med tre eller fyra besök för att fylla på betesstationerna. Det blir en hyfsad timpeng för att sätta ut några lådor i en ladugård – fullt i klass med att anlita en advokat. Och med de priserna är det förvånande att det inte finns bättre konkurrens i råttfångarbranschen.
För att hantera råttgift krävs bara att du har ett företag och går en tredagarsutbildning som kostar drygt 15000:– plus moms. Det har du tjänat in redan på ditt andra uppdrag. Och det är inga dyra materialkostnader. Betesstationerna kostar ett par hundralappar och råttgift kan man i andra länder köpa som privatperson för en hundralapp.
Billigare bli kriminell
Med så väl tilltagna kostnader för råttbekämpning är det frestande att ge sig in på kriminella irrvägar. Det gift som är förbjudet i Sverige går att köpa för någon hundralapp på Ebay. Räkna med lika mycket i frakt och att få leta runt lite efter en säljare som levererar till Sverige. Eftersom det är förbjudet här är det inte alla som levererar hit, men de finns.
Vad finns det då för risker med att bekämpa råttor på egen hand? Som jag ser det är riskerna måttliga. Det finns redan många gifter i ett normalt hushåll och på ett lantbruk finns det ännu fler. Använder man sunt förnuft och ser till att bara råttorna har tillgång till giftet känns det tryggt.
Det råttgift som går att beställa är samma som de stora firmorna använder. De vanligaste innehåller Difenakum – ett så kallat superwafarin som orsakar inre blödningar. Tidigare råttgiftet innehöll wafarin som hade samma effekt. Båda gifterna har egenskapen att råttorna inte blir sjuka förrän efter några dagar – en nödvändighet för råttgift eftersom de slutar äta sånt de blir sjuka av. Med de nya superwafarinerna räcker det med en måltid för att de ska få i sig en dödlig dos. De tidigare varianterna krävde återkommande besök i betesstationerna.
Den största faran med råttgift är risken för sekundärförgiftning. Att andra djur blir dåliga av att äta de döda råttorna. Därför bör man samla upp och destruera eventuella råttlik. Och det slipper man inte undan om man anlitar 10000-kronors-männen heller. De sätter bara ut gift och åker hem.
Det är tur att man är en så moraliskt högstående individ att man inte faller i fällan att spara många tusenlappar genom att göra jobbet själv.
