Anticimex besökte gården för att inspektera mina råttor. Men någon inspektion blev det inte. Mannen från Anticimex sa: Du kommer inte att gilla det här. Han hade rätt.
Jag har drabbats av råttor i hönshuset, men min gårdsförsäkring täcker bara skadedjur i bostaden så jag ringde Anticimex. Hade väntat mig en Exterminator, en Ghostbuster i overall med utrustning för råttbekämpning. Tji fick jag. Det var en välklädd säljare som dök upp på gården. Och han gick inte ens in i hönshuset. Konstaterade bara att ”du kommer inte att gilla det här”. Och erbjöd sig att sanera hönshuset för drygt 9000 kronor, alternativt ett avtal med Anticimex för 10000 kronor per år.
För några år sedan förbjöds råttgift efter ett EU-direktiv. Bara företag som Anticimex får använda det. På den tiden hade jag en bekant som fick sin ladugård sanerad för 2000 kronor. Inte billigt – men antagligen värt det. Fyra år senare har priset nästan fyrdubblats. Trots att det är samma sorts råttor, samma samma sorts byggnader, samt gift och samma företag.
10000 kronor om året! Då kan jag betala 100 kronor per råtta till någon ungdom istället och vi skulle båda gå med vinst på den affären.
Jag kommer inte att betala beskyddarpengar till Anticimex, inte sådana summor. Utan då får man leta alternativ. Råttor lär sig fort att undvika fällor, så de flest rekommenderar gift. Det traditionella råttgiftet är förbjudet i Sverige så på nätet hittar man istället flera olika hemkokta varianter. Undrar om det är bättre för miljön – eller för råttorna.
Nu finns det säkert många som tycker synd om de stackars råttorna. Antagligen såna som inte fått kycklingar dödade av råttor, elkablar avgnagda och fått stora hål i tak och väggar. För mig är de bara skadegörare och jag kommer att använda de medel som krävs för att få bort dem. Möss är en annan sak, de får man räkna med på hösten – men råttor går inte att acceptera.
