Grillsäsongen är i full gång och därför passar jag på att reprisera en text om flintastek från 2014. Fyra år har gått, men jag använder ända samma köttbit på grillen.
Det är bara att erkänna, jag har varit fördomsfull och snobbig. Tänkt att det enda som duger på grillen är nöt, lamm och skaldjur. Men innan man är kritisk mot en flintastek, så måste man prova en flintastek. Och nu är jag omvänd.
Därför ska du prenumerera på bloggen.
Det kan inte vara lätt att vara flintastek – fördömd av nästan varenda tv-kock och omtalad med förakt i diverse grillsammanhang. Du ska vara svårgrillad eftersom du innehåller blandade styckningsdetaljer och dessutom är du ingen ”riktig” köttbit eftersom grisindustrin bara hittat på dig för att bli av med julskinkor under sommarmånaderna.
Men nu är jag fast. En färdigmarinerad flintastek går snabbt att laga till. Bara en köttbit att bevaka på grillen och eftersom man ändå vill genomsteka griskött är det bara att elda på. Om någon del blir överstekt så gör det inte så mycket – jag kallar det knaprigt. Bara man tänker på att klippa upp kappan så ligger den snällt stilla på grillen till det är dags att vända den.
För att fullständigt bevisa min dekadans så kan jag rekommendera färdig potatisgratäng till. Men då ska det vara Pekas gratäng. På med ugnen, smaksätt gratängen med färsk vitlök och nymalen svartpeppar. In med den i 20 minuter medan vi tar itu med flintasteken.
Sallad hämtar jag i trädgården.
De pengar jag sparar in på att byta exklusivare köttbitar mot flintastek lägger jag i stället på ett gott vin. Min favorit till den är Poliziano, ett kryddigt och smakrikt rödvin från Toscana.
Och så länge man håller sig till svenska, helst ekologiska grisar, så ser jag flintastek som ett bra sätt att låta hela djuret komma till användning. Sen gillar jag grisfötter också, men det är en historia som passar bättre till jul.
