Idag monterade jag den nya kilremmen på snöslungan. Naturligtvis blev det mer skruvande än jag trodde. Och det hade varit enklare om jag inte varit singel…
Demonteringen gick smärtfritt men jag var tvungen att lossa hela slungaggregatet för att få på remmen runt drivskivan. Sen var det dags för återmontering och då uppstod problem ett: Slungans motordel är obalanserad och kan inte stå för sig själv. Då blir det lite kinkigt att passa in sex bultar i rätt hål samtidigt som man balanserar 50 kilo motor på två hjul. Till slut gick det i alla fall.
Sen var det bara att fästa vajern som kontrollerar drivningen av inmatningsskruven. Och nu ville jag inte vara singel längre… Problem två: Vajern ska hakas i ett bleck med hål – samtidigt måste man pressa ner en tryckrulle som ligger an mot drivremmen – på andra sidan maskinen… Då önskade jag att jag hade nån som bodde hos mig.
Till slut lyckades jag lösa det utan partner. Istället för en sambo använde jag mig av en kofot, en lastpall och ett gammalt cd-ställ. I rätt kombination och fixerade med tvingar höll de tryckrullen nere medan jag hakade i vajern.
Nu är jag lyckligt singel igen – snöslungan är reparerad – och det är fortfarande jag som bestämmer på gården.
