Så blev det i alla fall vinter till slut. Har haft min nya snöslunga stående på logen någon månad – men nu var det dags att dra igång den.
Det blev en slunga från CoTech som fått bra recensioner. Den större modellen. Var rätt lätt att skruva ihop även om det var en hel del styrvajrar att hålla ordning på. Vis av erfarenheten passade jag också på att stöldmärka den.
Elstartad snöslunga
Sen var det dags för provtur. Först ska man prima den med bränsle och efter det är det bara att trycka på startknappen. En bra funktion på den här modellen är elstart utan batteri. Man kopplar in den på 220 volt och sen har man hur mycket kräm som helst för att få igång den. Tänker att om den skulle stanna ute i fält så är den redan varmkörd och lätt att dra igång. Testade den teorin – och den fungerar.
Skottade först inne på gården och vägen upp till huset. Inga problem men man får vara med på hur utkastet är riktat. En snöslunga kastar småsten lika långt som grus. Man får vara rädd om fönstren.
Långtur
Körde fram och tillbaka till brevlådorna också. Femhundra meter dit och lika långt tillbaka. Kommer det rejält med snö är det skönt att veta att jag kan ta mig ut med bilen. Blev en hel del grus kastat på den turen. Så när jag kom tillbaka till gården ställde jag om medarna i högsta läget. Bättre att lämna fem centimeter snö än att spruta grus.
Har bara två klagomål – aluminiumskruvar för att ställa höjden på medarna är för vekt på en snöslunga. Men de går förstås att byta. Sen tycker jag att den går lite långsamt. Någon km/h till på högsta växeln så hade det gått att skotta på i lite högre promenadtakt.
Uppdatering
Nu blev glädjen inte så långvarig: Tillbaka till handskyfflandet
