
Dagarna blir snabbt längre och jag försöker göra det mesta av ljuset. Sen finns det sysselsättningar som kanske inte är ljusskygga, men ändå passar bäst efter mörkrets inbrott. Som att burka.
De hinkar med honung jag använder rymmer runt 17 kilo. Så det är bara att räkna. Runt sextio burkar Kiss me, spank me brukar det bli. Visst svinn får man räkna med. Varje gång jag häller honungen från en bytta till en annan blir någon procent kvar. Och man kan slickepotta hur mycket man vill – sista delen måste alltid diskas bort.
Men det är rätt ok ändå. 60 procent av den här batchen är redan såld så det rullar på rätt bra. Att lyssna på radio fungerar dessutom bra vid så här rutinmässiga sysselsättningar.

- Öppna kranen – fyll till strecket – stäng kranen.
- Medan jag väntar på att honungen ska sluta droppa väger jag förra burken och skruvar på locket.
- Sen kollar jag att nästa tomma burk är hel och ren.
- Tar bort den fulla burken och sätt dit den tomma.
- Så börjar det om igen.
Har haft värre jobb i mina dagar. Jämfört med att packa kugghjul på Växellådsfabriken är det här rena avkopplingen. Och arbetsmiljön går inte att jämföra. Dessutom har jag den bästa chef jag någonsin haft. Efter många år i yrkeslivet har jag kommit fram till att det vanligaste felet hos chefer är att de inte tycker som jag. Det problemet har jag inte längre.
Så när burka var direktivet för kvällen, så var det bara att hålla med.