Det är lätt att beklaga sig över djurhållningen på danska grisgårdar, hönsbesättningar i bedrövligt skick, besprutningsrester i grönsakerna och kemiskt framställd honung från Kina. Men jag tror vi har den mat vi förtjänar.
Så länge priset är prio ett när vi handlar så är det svårt att klandra bönder och handlare för att de levererar det vi vill ha. Vi kan spara några kronor på att köpa den billigaste honungen från ”inom och utanför EU” som det står på burkarna. Men jag är tveksam om världens billigaste honung är producerad med hänsyn till miljön och rimliga villkor för arbetarna.
Vi kan köpa dansk fläskfilé för 69 kronor kilot och vi gör det med förtjusning. Så länge vi slipper se bilder på suggor som lever i stålburar, grisar på nakna betonggolv med avklippta knorrar. Vi är så glada över det billiga grisköttet att svenska grisuppfödare börjat snegla på danska metoder för att kunna sänka priset. För det är det vi vill ha – billigt kött. Sen får det kosta vad det kosta vill för grisen.
Och vem har råd att äta kyckling som är uppfödd på ett vettigt sätt? Kyckling ska kosta 50 kronor kilot – det är ett bra pris. Mina höns har ätit foder för över 250 kronor när de är slaktfärdiga vid fem månaders ålder. Skulle de hamna i en McNugget skulle ingen vilja köpa den. Då får vi ta till andra metoder för att hålla nere kycklingpriset. Hybridkycklingar som når full vikt på fem veckor är lösningen. Prio ett är att maten ska vara billig, det är det vi vill ha.
Behöver vi förvånas över att hitta hästkött i lasagnen? Om man söker över hela världen efter det billigaste köttet att stoppa i färdigmaten, så letar man inte i första hand på välskötta gårdar med full insyn. Då får man bege sig till livsmedelsindustrins bakgator och gränder för att hitta ospecificerat kött som kan föras in i systemet med förfalskade dokument.
Själv är jag inget helgon. Jag har säkert ätit min del av suspekt mat: snabbväxande besprutade grönsaker utan smak, kycklingfiler som till stor del består av insprutat saltvatten, bröd bakat ”med kärlek” men fyllt med de billigaste ingredienserna som går att hitta – plus arom- och smakämnen för att lyfta det över tröskeln till det ätbara. Men jag försöker.
Vi får inte bra mat i morgon, men varje gång vi väljer livsmedel som vi kan stå för så leder vi livsmedelsindustrin i rätt riktning. Varje val blir ett litet ryck i kopplet på jättarna, och till slut kommer de att börja röra sig i rätt riktning. Jag har full förståelse för att fattiga familjer gör vad de kan för att slippa svälta. Men för de allra flesta i det här landet är det en mycket liten belastning för plånboken att åtminstone emellanåt välja ett ekologiskt alternativ, eller kanske ännu viktigare: mat som du vet var den kommer ifrån. Varje köp är ett steg i rätt riktning. Och det finns flera argument:
Den som struntar i miljö och djurhållning kanske bryr sig om sina barns hälsa?
Den som inte bryr sig om hälsan kanske blir irriterad över att betala för skräp?
Och den som gärna betalar för skräp kanske blir omvänd om han får smaka en hemodlad tomat?
Det är värt ett försök i alla fall. Jag tror vi förtjänar det.
