Nybörjare som jag är i trädgårdssammanhang får jag läsa in mig på varenda växt innan jag ger mig på dem med sekatören. Först försöka identifiera vilken sort det är, därefter ta reda på hur de ska skötas och till sist fatta ett beslut om beskärningen ligger tillräckligt högt upp på priolistan.
Först att drabbas av sekatören var hallonen. Under sommaren har jag fått en del klagomål från besökare som bränt sig på nässlor när de försökt nalla hallon. Och jag måste nog ge dem rätt. Nässlorna var lika många och lika höga som hallonbuskarna. Men efter några timmar på knä lärde jag mig se skillnad på nässelstam och de gröna hallonstammarna.
Allt gjordes enligt instruktionsboken. Alla bruna förvedade hallonstammar klipptes bort tillsammans med icke önskvärda växter. De senare (främst nässlor) försökte jag efter bästa förmåga dra upp med rötterna, utan att få en manshög nässla i ansiktet. Och jag lyckades faktiskt ta mig igenom snåren med bara minimala brännskador. Sen glesade jag ut kvarvarande hallon till ungefär tio per meter.
Nu ser det riktigt välvårdat ut och till nästa säsong ska jag försöka hålla efter ogräset bättre. Funderar på tidningar och bark för att hålla nässlorna tillbaka.
Nästa offer för beskärningen blir kanske Spirean (lägg märke till att jag redan svänger mig med trädgårduttryck), men där blir det nog röjsåg i stället för sekatör…
