
Idag har jag sagt kattjävel flera gånger, det betyder inte att jag tycker mindre om mina katter. Men när de hoppar upp på bordet och börjar äta på mina omplanterade chiliplantor tar jag mig rätten till ett mindre känsloutbrott.
I år har jag testat plantbrätten för 104 plantor. Min teori var att ju fler som får plats desto fler plantor får jag plats med på mitt begränsade utrymme. I praktiken har de varit svåra att vattna så många plantor, särskilt i kanterna har de torkat ut. Nåja, med över hundra sådda frön har jag i alla fall fått ut runt 60 hyfsade chiliplantor. (Innan katten började äta på dem.)

När jag satt och planterade om insåg jag att jag borde ha praktiserat hos någon trädgårdsmästare. Istället läser jag på hos nån som kan chili. Det blir lite fumligt när man hela tiden ska prova sig fram efter ett effektivt sätt. Första omgången gick inget vidare – men när jag bytte teknik gick det bättre. Men någonstans gnager känslan att det finns betydligt effektivare sätt att plantera om chilin.
Nu har jag satt in dem i garderoben tillsammans med plantbelysningen så nu gäller det bara att hålla koll på bevattning, belysning – och katter. Har hittills inte räknat med katterna som skadedjur…