För drygt två veckor sedan var det äntligen dags för sådd. Och nu är det dags för uppkomst. Ett grönt skimmer ligger över åkern – där saknas visserligen varken skräppa eller kvickrot – men jag har förhoppningar att det till större delen kommer att vara klöver och sötväppling.
När min gröngödsling till slut sätter fart så tror jag att den kommer att ge ogräset en match. Kvickrot är visserligen alltid kvickrot men skräppan trivs inte så bra med konkurrens. Det är frestande att ge sig ut på fältet för att hacka bort skadegörarna, men jag tror jag skulle göra mer skada än nytta om jag började trampa runt bland de späda plantorna. Sen kommer jag nog ändå att få kompletteringsså. Jag ser nu att sådden inte blivit helt jämn.
Naturen få ha sin gång åtminstone en säsong. Den del jag reserverat för en eventuell äppelodling får kanske till och med två år med gröngödsling. Sötväpplingen blir 40–60 centimeter första året, men år två är den riktigt etablerad och kan bli uppåt två meter hög. Med motsvarande pålrot får marken en betydande genomluckring. Och det kan behövas efter alla maskiner som rullar över åkern.
Nu är det bara att hoppas får fortsatt omväxlande väder med regn och sol.
