Någon gång borde man inse konsekvenserna av att vara tidsoptimist. Efter ett dagsverke är i alla fall hela fältet kalkat.
Planen för dagen var att kalka den del av fältet som jag inte kommit åt tidigare pågrund av diket. Sen skulle jag bränna upp sista högen, plöja marken och eventuellt hinna harva innan solen gick ner.
Det blev tills slut eldning och kalkning. Eldninges skötte sig själv men det blev mer jobb med kalkningen än jag räknar med. Fyllde ett halvt ton på släpkärran och sen var planen att låta traktorn köra själv medan jag gick bakom och skyfflade ut kalk.
Problemet var att jag inte var snabb nog. Även med ettans lågväxel hann jag inte skyffla kalk lika fort som traktorn körde. Så det blev att köra tio meter, stanna skyffla och sen köra igen. Sex lass hann jag få ut i alla fall så det blir närmare tre ton.
Gissar att jag kommer att ha en kropp som en grekisk gud när vårbruket är över. I alla fall förtjänar jag det som det känns nu.
