Emellanåt känns det att våren är på väg. Snödroppar i februari ser jag som ett gott tecken.
Har inte glömt hur jag fick gå och vänta på den försenade våren förra året. Då var jag ute på isen och fällde träd i april. Men det jämnar ut sig. Istället kan jag beklaga mig för att jag inte hunnit så långt som jag räknat med innan våren. Skulle ju till exempel ha spridit kalk på tjälad mark, tji fick jag. Någon tjäle har inte setts till i mina trakter.
Men det är bara att anpassa sig.