Först röjsåg, sen skördare och till sist skotare. Nu har min granne gallrat skogen norr om min gård och förvandlat en snårskog till björkdito.
Har egentligen aldrig haft något att anmärka på grannens skog men den har varit så snårig att jag undvikit att promenera där. Jag har hållit mig mest söder om gården. Men de första veckorna i mars kom maskinerna och började jobba.
En del tycker illa om all verksamhet i skogen – den ska vara som den är. Men för mig är skog en odling precis som andra. Skillnaden ligger i tidsperspektivet. Och jag är glad att grannen bestämde sig för att spara björkarna. Gran finns alldeles för mycket av som det är.
En annan bonus är att jag nu ser ner till gärdena på andra sidan skogen. Alltid trevligt med mer utsikt. Sen får jag väl se hur det blir när björkarna slår ut om några veckor. Men att det är promenerbart är en stor vinst i alla fall.
Nån gång, snart, ska jag ta itu med min egen skog och göra den framkomlig. Jag vet att jag sagt samma sak i flera år men nu känner jag att inspirationen kommer. Det blir nästan samma ordning för mig. Först röjsåg men sedan motorsåg. Och timret lär jag få släpa ut med handkraft. Men å andra sidan lär det inte bli några mängder och eftersom det ska gå till ved kapar jag upp det i hanterbara bitar redan i skogen.
