Jag vet att man inte blir förkyld av kyla – men står man stilla tillräckligt länge i kallt väder kommer man att bli nedkyld. Och det verkar kvitta hur man klär sig.
Efter en riktigt kylig marknadsdag började det kännas som om kylan gått ända in i benen. Trots nästan två timmar i en väl uppvärmd bil skakade jag fortfarande när jag kom hem. Försökte med mängder av varmt te men till slut var det enda som hjälpe att bädda ner mig under dubbla duntäcken.
Kan inte påminna mig när jag varit så kall tidigare. Kylan gick genom kroppen i vågor som inverterade klimakterievallningar och sen blev jag sängliggande i flera dagar med hosta och rinnande näsa. Mitt under den intensivaste tiden på hela året.
Jag förföljs fortfarande av att flaskorna till glöggen blev två veckor försenade och försöker leverera så gott jag kan till de butiker som beställt. Har också tvingats ställa in marknader. Det svider eftersom det är den här tiden på året jag kan tjäna pengar på allvar. Å andra sidan skulle jag inte ha någon nytta av dem om jag föll död ner bakom glöggrytan.
Mancold – kanske du säger – men jag får försöka acceptera mina egna begränsningar. Och i år får jag acceptera att jag inte är hundra procent som jag borde vara. Tror också att jag blivit mottagligare av all stress med att ständigt ligga efter med produktionen. Så det är bara att härda ut ett par veckor till. Sen lovar jag att bli mer aktiv med bloggen igen.
