Maj är den intensivaste månaden här på gården. När värmen kommer ska allt vara i jorden – och att jag just hämtat tvåhundra äppelträd minskar inte arbetsbördan. Så här kan en dag se ut:
Vaknar vid åttatiden, dricker kaffe och ser på nyheterna. Sen brukar jag börja dagen med att titta till höns och vaktlar. På vägen till lagården hittar jag en död vessla – misstänker starkt någon av katterna. Allt väl hos fåglarna. Unghönorna har vågat sig ut bland de vuxna och sover numera på de lägsta sittpinnarna.
Sen går jag ner till traktorn. Kopplade på plogen igår kväll och plöjer nu ett par plättar som legat i träda förra året. Nu ska det bli potatis och mer gräsmatta. När plöjningen är avklarad ska jag åtgärda gårdagens synd…
När jag kopplat plogen hoppade jag in och lyfte den för att ta bort stödbenet. Men tänkte att det kan jag göra när jag är framme. Men när jag kom fram hade jag helt glömt bort det. Plöjde en fåra – och bockade stödbenet. Idag blir det en tur till traktorverkstan.
Frågade om de kunde räta ut stödbenet och killen i butiken sa att det kunde vara svårt att få rör helt perfekt tillbockade.
– Vill du jag ska fixa det direkt?
– Gärna, sa jag.
Tillbringade tio minuter med att titta runt bland traktorreservdelar och andra praktiska saker.
– Då var det klart, tror det kommer att fungera.
– Vad vill du ha för det? frågade jag.
– En tjuga till kaffekassan.
Så behändigt kan det vara att få hjälp på landet.
Hemma igen gick jag ut i skogen med en hink med isolatorer och en skruvdragare. Ett par timmar senare var alla stolpar på gårdens ostsida förberedda för eltråd. Dags att ta itu med äppelträden.
Efter att ha sugit vatten i ett dygn skulle rötterna packas i blött papper och sättas i sopsäckar. Sopsäckarna slut. Övervägde en del alternativ men hoppade sen in i bilen och handlade nya sopsäckar. Sen började packandet.
Två hundra träd känns ibland som en hel skog. Körde in med släpet och tog upp träden till lagården. Mitt förrådsrum blev rejält fyllt. Men träden ska förvaras mörkt till de kommer i jorden.
När jag höll på med träden kom två små vaktlar promenerande på golvet i snickeriet. Det blev lite bök med infångandet eftersom de föredrog att springa in bakom maskinerna framför att bli återbördade till tryggheten. Väl tillbaka i buren såg jag inget uppenbart hål. De måste har trängt sig igenom nätet på något sätt.
Till sist var alla träd inplockade och det började skymma. Bara en sista åtgärd: Häftade fast plast över fönstret för att mörklägga hos äppelträden. Och lyckade skjuta sönder ett fönster med häftpistolen. Note to self – man kan inte spika i glas.
Nu började det bli mörkt och dags att gå in. Avslutade kvällen med att koka trettiofyra flaskor rabarbersaft.
Vid midnatt belönade jag mig själv med senaste avsnittet av ”Billions”. Och sov sedan gott.
