Det finns olika inställningar till livet på landet. En del menar att allt på gården ska göra nytta och betala sina egna räkningar. Andra lägger all sin energi på pynt, spetsar och gardiner. Det gäller att hitta en medelväg. Eller?
Jag försöker att få så mycket som möjligt att fungera tillsammans. Dammen gör nytta, bina gör nytta, hönsen har betalt sina kostnader etc Men kan man motivera en hängmatta? Eller en pelargon?
Nu är väl dessa exempel varken kostnads eller arbetskrävande, men någonstans måste man dra en gräns. Vet inte om du läst Thoreaus ”Skogsliv vid Walden”. Den gjorde stort intryck på mig i ungdomen. Ett sökande efter det verkligt enkla livet i en koja i skogen.
I boken hade han en enda utsmyckning i kojan: en vacker kiselsten som låg på det enda bordet. Men han beslöt sig för att kasta bort den eftersom den samlade damm.
Det är en väg att gå.
Själv tycker jag att det ibland kan kännas lite trist att gå en måttfull medelväg med både nytta och nöje. Fast jag undrar om livet vore lika spännande om man valde någon av extremerna. Hur mycket onödighet ska man ha i sitt liv?
