Jag ser mig som en på många sätt problemfri person. Jag dricker mycket måttligt, tycker spel är ointressant och är i praktiken helt drogfri. Jag varken slåss, stjäl eller är otrogen – men jag tycker mycket om mat.
Som mathantverkare är det väl nästan en förutsättning – men min svaghet gäller inte delikatesser. Känner aldrig sug efter Foie gras eller trestjärniga menyer – men ställ fram ett fat med tjocka revbensspjäll så går jag igång på allvar. För mig räcker det inte med kvalité, det måste vara mycket också. Jag tycker om att bli riktigt mätt.
Eftersom jag tycker om att laga mat – och tycker det är slöseri att laga bara en portion när jag ändå håller på – så lever jag med ständiga frestelser. Och jag kan inte gärna undvika att laga god mat.
Med tiden har jag därför likt Gustav II Adolf blivit tämligen fet. Och när vågen igår pekade på 120,4 kilo var jag tvungen att inse att det inte bara var muskler.
Så nu har jag gått med i Viktväktarna. Inte i första hand av estetiska skäl, jag har en mer praktisk motivation. När det gäller skönhet så är det bara att acceptera – jag har redan peakat – men det vore skönt att snarka mindre. Och att inte sucka när jag böjer mig ner. Jag vill helt enkelt känna mig mindre som en gubbe, några år till i alla fall.
Så nu gör jag en satsning för att bli mindre av en karikatyr av mig själv. Någon renlevnadsmänniska kommer jag aldrig att bli. Jag är bekväm av mig till min natur och uppskattar alla möjliga glädjeämnen i livet. Så jag ska istället godmodigt acceptera min svaga karaktär men göra visa justeringar.
Jag ska inte köpa choklad och smågodis – då äter jag bara upp det. Jag ska inte baka kakor och muffins – de tar bara slut. Och jag ska inte laga indisk mat när jag är själv – det är alldeles för gott. Det sista blir svårast.
Men med Viktväktarnas points kan jag spara – så en gång i veckan kan jag frossa i alla fall. Så ser planen ut. Får se hur länge jag håller ut.
