Jag har hanterat eld i olika former i hela mitt liv. Som barn i scouterna eldade vi allt från valborgsbål till tävlingseldar för att koka vatten på tid. Jag eldar dagligen inomhus på vintrarna. Nu förstår jag att jag hade förlorat respekten. Elden kan vara ett monster.
Innan lagårdsbranden kände jag mig ganska tillfreds med brandsäkerheten. Jag har brandvarnare, släckare och brandfiltar. Och jag kände mig redo. Skulle det börja brinna var jag förberedd. Hade till och med bytt ut fönstren för att ha en extra nödutgång om det ville sig illa.
Här kan du se när jag går igenom resterna av ladugården:
Men efter att ha sett elden komma lös på riktigt. Blivit överraskad av hastigheten, bländad av lågorna och tillbakatryckt av hettan från en eld som bestämmer sina egna villkor så är det bara att inse att jag hade fel. De tama hanterbara eldar jag hanterat kan förvandlas till ett rasande vilddjur som förvandlar allt till aska.
De åtgärder jag har vidtagit hittills känns inte längre tillräckliga. Nu är planen att skaffa fler brandvarnare som är sammankopplade. Jag vill ha så tidig varning som möjligt. Jag vill ha tid att kunna rädda djur och kanske det viktigaste sakerna som mina gitarrer. Och då krävs det tid.
Jag har både tänt och släckt många eldar. Men det har hela tiden varit under kontrollerade former. De eldar som tänts har varit instängda från början. De eldar som släckts har inte haft en chans. När vi tränade på att släcka oljebränder i flottan så var hela situationen riggad från början. Även om lågorna var stora så var vår utrustning dimensionerad för att vara överlägsen. Elden slogs med bakbundna händer.
När det brinner på riktigt finns det inga begränsningar. Elden kan bli hur stor som helst och förvandla allt till aska. Det finns mycket att oroa sig för, men eld ligger i topp på min lista just nu.
