I takt med att temperaturen stiger så börjar gräsets sakta att växa och jag längtar efter doften av nyklippt gräs. Min måttstock är att när Scillan vissnar är det dags. Men innan man drar igång klipparen för årets första gräsklippning – tänk efter…
Kommer du ihåg i höstas när ni kastade pinnar till hunden en hel dag? Eller under kalla januari när barnen åkte pulka på gräsmattan och ni drog dem i en lång lina. Vart tog pinnarna vägen? Ligger linan kvar någonstans övervuxen av vårgräset?
Jag har lärt mig av mina egna misstag och nu går jag alltid över och rensar gräsmattan innan jag kör ut på den. Pinnar, stenar, bollar och rep – de kan förvandlas till projektiler eller sno in sig rejält i gräsklipparen.
Det som göms i snö …
Gräset döljer effektivt förvånansvärt stora saker och har du otur blir det plötsligt tvärstopp. Det hände mig för något år sedan. En kvarglömd lina övervuxen av gräs lindade sig blixtsnabbt om klipparbladen. Det bara smällde till och så dog motorn.
Det tog inte lång tid att upptäcka problemet, men att åtgärda det gick inte lika snabbt. Det blev att montera bort klippdäcket och skära loss linan. Ännu värre kan det bli om klipparen slungar iväg en sten eller en pinne. Krossade fönster är bara en variant. Gräsklippning ska vara njutbart – och då är det bra att minska riskerna.
Så – för det första – lämna aldrig kvar saker på gräsmattan. Att ”ta dem sen” räknas inte och fungerar dåligt. För det andra – även om du vet att allt är undanplockat: bespara dig själv bekymmer och arbete genom att ta en promenad över grönytorna innan du sätter igång.
