Dag 5 – förkylningen håller i sig. Lätt feber, smått snuvig men med en envis hosta som håller mig vaken på nätterna. Det kunde varit värre och nu är det bara att bita ihop. Någon Man Cold är det i alla fall inte.
Man Cold är namnet på en livshotande åkomma som bara kan hållas i schack genom diverse omsorger från din partner. Min slutsats är att jag måste vara immun eftersom jag bor själv här ute på landet. En förutsättning för att drabbas är att det finns en möjliggörare. En respektive som tar ditt tillstånd på så mycket allvar att du kan lämna över alla dagliga plikter på denne och ge dig hän åt sjukdomen.
Bor man själv har man helt enkelt inga möjligheter att låta sjukdomen få bestämma. Vissa eftergifter har jag gjort. Det blir inget snickrande eller jobb i skogen. Allt arbete med livsmedel är också lagt på hyllan. Istället ägna jag mig åt vila och eftertanke. Men vill jag ha mat är det bara att knalla ner i köket och laga till något. Jag ser det som ett gott tecken – om hungern är värre än sjukdomen så lär jag överleva. Och om jag inte alltid haft tur i livets lotteri så har jag i alla fall begåvats med en god aptit.
Det finns massor av huskurer mot förkylning vilket är ett tecken på att man nästan alltid blir frisk av sig själv. Medicinering hjälper föga. Jag stoppar i mig slemlösande hostmedicin trots att Vårdguiden avråder: ”De slemlösande läkemedel som finns på apotek gör inte så stor nytta.” De avråder också från att stoppa vitlöksklyftor i öronen – och det rådet följer jag. Men hostmedicinen håller jag fast vid. Det känns bättre om man stoppar i sig piller.
Sen dricker jag mycket te med honung. Hur mycket nytta det gör vet jag inte men det är gott i alla fall.
