Jag har behandlat mina flockar med höns på olika sätt. I början lät jag bli att socialisera dem för mycket. Det blir bekvämare så när de håller lite avstånd i hönshuset och det är mindre risk att få aggressiva tuppar. Men nu har jag tänkt om.
Den dagliga skötseln blir enklare om hönsen har en viss respekt för dig, men å andra sidan blir det stökigt när man väl måste hantera dem. Därför håller jag på att socialisera min senaste flock. Och för mig är lättaste sättet att handmata dem.
Kycklingarna har nu hunnit bli tio dagar och de flesta har fått fjädrar på vingarna som de flaxar med emellanåt. När kycklingar blir skrämda är deras naturliga reaktion att fly in i ett hörn. De hoppar över varandra för att komma så långt in som möjligt så att ett eventuellt rovdjur tar något av syskonen istället. Samma princip som att man inte behöver springa snabbare än ett lejon om man blir jagad av ett – det räcker att man kan springa snabbare än sin kompis.
Har man många kycklingar kan detta beteende vara farligt eftersom kycklingarna längst ner i högen riskerar att kvävas. Men med sjutton kycklingar är det inget problem. Och eftersom jag handmatar dem varje dag så börjar de vänja sig. Första reaktionen är alltid flykt när jag kommer in till dem men snart är de framme vid handen.
Det är ett lite roligt fenomen både hos höns och kycklingar – även om det är samma mat verkar de föredra att äta ur handen än ur foderautomaten. Kanske en fråga om att presentera fodret på ett smakligt sätt.
Jag kommer att fortsätta med handmatningen och förhoppningsvis kommer den här flocken att bli handtam. Lättare att hantera både för höns och när dagen kommer för att ta hand om tupparna…
