Jag har nyligen fått frågan om jag har någon hobby. Det är svårt att svara på eftersom nästan allt jag gör här på gården gör jag av intresse och med glädje. Men om man menar något som jag bara gör av glädje – utan direkt nytta – så är det att skriva barnböcker.
Att jag skulle skriva barnböcker känns kanske lite otippat men det finns flera skäl. Jag har arbetat med ord nästan hela mitt liv, jag har mina katter Marlon och von Dallas som ständig inspiration och dessutom passar barnböcker bra för mitt temperament. Korta berättelser där jag kan vrida och vända på varje ord för att få ihop det på ett bra sätt.
Marlon och von Dallas är adopterade från Örebro katthem och den första boken handlar om deras mystiska försvinnande:
”Marlon och von Dallas var två svarta katter som inte hade någonstans att bo. Det fanns ingen som gav dem mat, ingen som klappade dem.
Nu har de fått det bra. De har fått flytta hem till Anders i hans stuga. Men på morgonen kan Anders inte hitta katterna. Marlon och von Dallas har försvunnit!
Alla fönstren är stängda. Alla dörrarna är stängda. Och det finns inga hål som är stora nog för en katt. En liten mus hade nog kunnat ta sig ut – men inte en katt.”
Alla barnböcker om Marlon och von Dallas är sanna – och då är de rätt lätt att få ihop själva grundhistorien. Bok två handlar om deras möte med Pumah – en skrämmande händelse men med ett lyckligt slut.
”Två svarta katter som fått klara sig själva har mycket att lära sig när de flyttar in hos en människa. Det första Marlon och von Dallas fick vänja sig vid var Anders. Att han inte var farlig. Att han gav dem mat. Och att det var skönt att bli klappad. Men sen fick de möta en hund …
En dag när dörren öppnas så kommer Marlon och von Dallas springande för att hälsa på Anders. Men när de kommer fram ser de att det är en stor hund som kommit in i huset. När Marlon och von Dallas ser på hunden verkar den väldigt farlig. En stor hund med vassa tänder. En hund som ser vild ut och verkar vilja äta upp dem.”
Jag tycker det är rätt lätt att skriva ner första utdraget. Sen handlar det om att hitta ett tema som passar historien och först därefter kommer den riktigt njutningsfulla delen: Att vrida och vända på varje ord tills det känns helt rätt. Ibland är jag nöjd och då lägger jag bort texten någon vecka. När jag sedan läser den igen hittar jag nya saker att experimentera med. Som det repetitiva temat i den tredje boken: Marlon och von Dallas – två olika katter.
”Marlon och von Dallas är olika på insidan. När Anders tar fram ost och skinka kommer Marlon springande. Marlon gillar goda saker. Men von Dallas bara luktar – sen fnyser han och går därifrån. Marlon gillar godis. Von Dallas vill bara ha kattmat. Marlon och von Dallas är bra på olika sätt.
Vem vill ha skinka när Anders öppnar kylskåpet?
Marlon och von Dallas är olika på insidan. Marlon är lite rädd för människor. Von Dallas är modig. När Marlon vill bli klappad så står han i ett hörn och tittar. Bara om Anders sätter sig ner och sträcker fram en hand vågar han sig fram. När von Dallas vill bli klappad så hoppar han upp och säger klappa mig. Marlon och von Dallas är bra på olika sätt.
Vem hoppar upp i Anders säng och säger klappa mig?”
Nu håller jag på med fjärde boken ”Marlon och von Dallas möter en orm” och tänker skriva sex barnböcker om mina katter. Jag räknar inte med någon publicering utan ser det som en behaglig avkoppling från det dagliga stretadet med jorden. En hobby ska vara något som man gör utan vinstsyfte. Annars försvinner lite av charmen – och det kan börja likna ett jobb.
