Önskar jag vore en Mandelmann

Annons
Dela gärna
Man tappar lite av energin när man upptäcker den här typen av skador. Men det är bara att bryta ihop och gå vidare.
Man tappar lite av energin när man upptäcker den här typen av skador. Men det är bara att bryta ihop och gå vidare.

Februari. Fortfarande kallt, fortfarande mörkt och julbelysningen är åter nedpackad och förpassad till ladugården. Det är det stora vemodets tid.

Efter snart fem år som lantbo på heltid har jag insett att det inte alltid går som man tänkt sig. I själva verket är det bara sällan planerna infrias som det var tänkt. Och i stunder där motgångarna staplas på varandra händer det att jag önskar jag vore en Mandelmann.

Tänk att leva på en gård där det aldrig verkar vara februari.  Där det mesta går som man tänkt. Om ett lamm försvinner så hittas det. Och om ett djur dör så är det bara ett, inte hela besättningen – och mest ett undantag som förstärker närheten till naturen.

Annons

Där skulle jag ständigt småskrockande gå omkring och förundras över hur bra allt fungerar. Hela livet gå gården skulle ses i ett rosa skimmer och de små motgångar som ändå dyker upp kan snabbt justeras genom att ändra några ord på etiketterna.

Känner att jag drabbats av lite vintertrötthet. Ser fram mot en väderprognos med positiva siffror.
Känner att jag drabbats av lite vintertrötthet. Ser fram mot en väderprognos med positiva siffror.

Istället för en sån tillvaro känns livet på landet här ibland som en ständig kamp för att hålla jämna steg med verkligheten. Samtidigt som jag planerar för en stor renovering av ladugården verkar andra projekt– såna jag redan bokfört som avklarade – falla samman.

Mössen har förstört förra årets potatisskörd. Taket på gästsstugan läcker. Hönsgården har trots förstärkningar ännu en gång rasat ihop under snötrycket. Och trots all energi jag lagt ner på stängsling så har hjortar och rådjur tagit sig in och vandaliserat många av mina nyplanterade äppelträd. Det senaste är ändå det som svider mest.

Allt jobb som är nedlagt på stängsling och plantering av träden känns lite bortkastat.

Nu vet jag av erfarenhet att jag sällan brukar gräma mig allt för länge. Men den omedelbara reaktionen på förstörda träd behöver också sin tid.

Men visst vore det skönt att vara en Mandelmann.

Annons

12 reaktioner till “Önskar jag vore en Mandelmann”

  1. Meen, vad tråkigt med träden… :-/ Förstår att det känns, både känslomässigt och ekonomiskt. Men du har ju varit seriös med stamskydd så stammen går nog att rädda om du vill? Fast du förlorar förstås några år på nya grenar och frukt. Mitt lilla päronträd gick helt av, hängde bara i en barkremsa, men det gick att läka ihop. Det blev en inte så snygg knöl på stammen men den växer så det knakar. Jag vinterfodrar rådjuren för att de inte ska beta så hårt på fruktträden.

    1. Tack för uppmuntran. Och efter ett dygn av uppgivenhet inser jag att du givetvis har rätt. Stammarna går att rädda och allt är inte förstört. Nu blir det ympning i maj. 🙂

  2. Vi är nyinflyttade på en gammal gård som ligger mitt ibland en massa hästhagar så jag tänkte i min enfald att här kommer inga rådjur in, i hagarna finns dessutom fri tillgång till ensilage så min tanke var att det skulle hålla dem ute från vår trädgård. Meeen nej då, det var inget hinder för dem, jag hade sex stycken härom morgonen mitt i köksträdgården som jag håller på att anlägga och uppenbarligen var den mera lockande än ensilage. De hade hunnit att mumsa i sig en hel del, bl.a äppelträden som jag planterat längs ena långsidan för att göra en äppelkordong av i vår. Ja man blir allt annat än glad, jag hade dessutom ympat dessa träd själv på b9 för fyra år sedan för att få de sorter som jag ville ha.
    Du har ju lagt ned en hel del arbete på att stängsla in din mark, har du luskat ut hur de tar sig in?
    Ibland känns hela livet som en uppförsbacke men det brukar ju lösa sig tillslut. Mandelmanns har nog också haft problem med diverse saker genom åren, men det visar de inte den dagen tv-teamet är där. Lycka till med allt, snart kommer vårsolen och vi får massor med energi 😀

    1. Du har rätt – snart är våren här. Jag följer spåren nu när det är snö – och fixar stängslet där de tar sig in. Men de är luriga – på ett ställe kröp de in där det fanns ett dike, sen följder de stängslet tills de hittar en öppning. Nu har jag stängslat så mycket att det är bara precis vid huset de kommer in. Man kunde tänka sig att det skulle avskräcka – men det blir till att bygga grindar för att hålla dem ute.

  3. Återigen, samma kommentar som i tidigare inlägg. Bind in kvistarna med snören på det unga fruktträdet så det ändrar form. Rådjuret “fattar inte” att fruktträdet, som nu fått pelarform är ett fruktträd och går därmed förbi.Värsta snövintern på 40 år i Örnsköldsvik, 120 cm, och rådjuren drar fram i horder i trädgårdarna efter föda. Äppelträd, plommonträd och bäraplar, allt skördas nu av rådjuren så långt de kan klättra…men mina nyplanterade päronträd med inbundna kvistar har de lämnat helt orörda.

    1. Det ska jag testa på de nya träd jag planterar – men för äpplena fungerar det inte eftersom de ska spaljeras – då binder jag upp dem i precis motsatt riktning. Har en liten förhoppning att de ska finna grenarna mindre smakliga när de ligger mot en järntråd.

  4. Glömde en fråga, var hittar jag ett fruktträd som heter Urshults Kungsäpple? Mest odlad i trakten av Urshult, Småland.Användes förr som dekorationsfrukt. Någon som vet?

  5. Jag är helt övertygad om att det inte bara odlas tomater i de där växthusen man ser på TV. Ingen som bor på en gård kan vara så där mysfryntlig hela tiden utan “lite hjälp”. 😉

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.