I natt var jag och grannarna på svartklubb. När solen nådde trädtopparna gav vi oss ut på grusvägarna och i skymningen nådde vi klubben.
Det här stället har bättre öppettider än de flesta Stockholmskrogar. Inga köer, inga vakter och man betalar vad man själv tycker är rimligt. Och den stearinljusbelysta lokalen är öppen tills man tröttnar.
Det här är ytterligare en fördel mot storstadslivet. Att driva en pub med självbetjäning fungerar bara på platser där man litar på varandra. Och på landet är det så.
När vi sjungande (skrålande?) promenerade hemåt i sommarnatten såg vi inte en människa. Bara skogen och fälten som tyst betraktade denna märkliga skara människor.
