Jag hittade en hare utan huvud och framtassar på gräsmattan i morse. Det fanns många nyhetsartiklar om liknande fynd men det krävdes ingen större ansträngning för att inse att det sällan är en fråga för polisen.
De artiklar jag hittade handlade om polisutredningar för djurplågeri och rädsla i bostadsområden för mystiska djurplågare som halshuggit harar. Men mänskliga förövare kommer långt ner på listan över misstänkta förövare. För det första är det inte lätt att fånga en hare – de har en tendens att flytta på sig om det kommer en människa. Och för det andra finns det en hel rad men misstänkta med betydligt högre misstankegrad.
En del är övertygade om att det är vanliga huskatter som dödar hararna. Det kan säkert förekomma och det finns flera berättelser om katter som släpat hem harar. Men om de verkligen dödat dem är osäkert. Det finns katter som inte ens ger sig på sork och råttor men enstaka tuffingar vågar kanske sig på harar även om de väger lika mycket som katten själv.
På sannolika skäl misstänkta:
Själv tror jag mer på duvhök eller något mårddjur som mink och iller. Det är vilda djur som gärna äter hare. Det gör även räven eftersom men den är knappast skyldig till det här dådet, dem hade burit med sig haren hem. Det gör förresten många andra djur också. Min hare utan huvud blev äten på av hund, katt och höns innan jag slängde ut den i skogen.
Många reagerar på att huvud och eventuellt tassar är borta. Men där finns en enkel förklaring. Ska man äta en hare så måste man börja i någon ända.
Vill man verkligen veta vem som är den verkliga förövaren krävs en obduktion. Om man flår haren går det att se om det är bitmärken eller märken efter fågelklor på kroppen. Men så intresserad var jag inte.
