Att vara nybörjarbonde är tydligen en synnerligen suspekt verksamhet. För någon månad sedan fick jag en lång förfrågan från skatteverket i Nyköping angående min deklaration. Den blev godkänd efter att min revisor hjälpt mig. Nu gör myndigheten ett nytt försök.
Det är inte utan att man blir lite trött. När jag fått hjälp av olika nystartarorganisationer har jag hela tiden fått höra att skatteverket numera är en trevlig och hjälpsam myndighet som är lätt att ha kontakt med för nystartare. Jag kanske har haft otur med handläggare för mina erfarenheter än så länge inger inget förtroende.
I den förra förfrågan jag fick ville de bland annat ha specifikationer för precis hur nödvändiga mina inköp var för verksamheten. Tur att min utmärkta revisor redde ut det. Hur ska man förklara nödvändigheten av plog och traktor – jag har ju köpt spadar dessutom? Och en äggkläckningsmaskin? Det finns ju kyckling att köpa på ICA.
Nåväl, jag överlevde den ronden. Nu är det dags igen.
De vill ha en ny beskrivning av verksamheten och nya specifikationer på inköpta maskiner och inventarier. Dessutom ska jag visa hur jag finansierat investeringarna. (Tur att jag inte använt svarta pengar för att köpa jordbruksredskap.)
Dessutom än en gång kopior på fakturor och kvitton samt beskrivningar på hur jag använder maskinerna i verksamheten. Bland de aktuella investeringarna finns en honungsslunga (används för att slunga honung) och en bordscirkelsåg (används för att såga – exempelvis när jag byggde regnskydd till hönsen, byggde hönsgården, inredde slungrummet och ska användas när jag bygger min maskinhall.)
Skatteverket vill också ha bekräftelse på leveransdatum samt referenser för att visa att kostnaderna är de största i bokföringen. Än en gång, jag är glad att jag har revisor.
