Jag har ständigt en mängd gör-det-själv projekt på gång. Även saker jag aldrig gjort förut – och nu har tiden kommit för att jag ska börja klippa mig själv.
Det finns frisörer i Vingåker. Så många att det nästan verkar vara ett överskott. Men under de sex år jag bott här har jag inte en enda gång lyckats få en drop-in tid. Så jag brukar åka till Katrineholm för klippning.
Det här med drop-in är en fix idé jag har. Jag drar mig för boka upp en tid för klippning. Frisering är sånt jag ägnar mig åt när jag får en halvtimme över och råkar befinna mig i civiliserade trakter. Att boka en tid en vecka i förväg känns alldeles för pretentiöst. Så nu har jag börjat klippa mig själv.
Efter första försöket är jag hyfsat nöjd. Jag bara höll undan håret uppe på huvudet och körde klippmaskinen på sidorna och bak. Min teori är att om man lyckas få det symmetriskt så verka det vara med avsikt och det lyckades rätt bra. Utom bak i nacken där jag missade en del testar. Men för ett första försök att klippa sig själv var det inte så illa.
Nästa projekt i den här genren är att toppa håret upptill, men det känns som ett större projekt. Eller i varje fall tekniskt mer krävande. Om jag fortsätter på den inslagna vägen ska jag se till att skaffa fler speglar till badrummet. Det är en insikt jag gjort: Ska man klippa sig själv – eller för all del andra – så är det bra att se vad man gör.
Jag klipper dig gärna när du lägger mitt golv. Det ör det man har syskon till.
It´s a deal!
Jag tillämpar egenklippning också, men av ekonomiska skäl. 6 frisörbesök/år x 300kr=1800 kr x 10 år=18.000 kr x 20 år till=54.000 kr. Rara pengar det, som kommer till väl användning i mer och för bättre investeringar än att sitta i stol hos en frisör.
Bättre att lägga pengarna på stängsel.
Jag har slutat klippa mig. Sätter upp håret i en knut i stället. Det verkar inte bli så särskilt långt när jag låter håret själv bestämma längden. Så det fungerar. Snyggt i alla fall när håret är nytvättat.
Det är alternativ två – men jag är inte så sugen på långt hår igen 🙂