Jag hade en plan när jag satte potatisen i våras. Eftersom jag äger redskap för potatisodling så tänkte jag testa hur de var att använda i praktiken. Även om det blev i liten skala. Nu blev det inte så.
För att underlätta traktorkörningen så satte jag bara två långa rader istället för ett fyrkantigt potatisland. Det fungerade bra, särskilt när det gällde kupning och bevattning. Men upptagningen hamnade mer åt det manuella hållet.
För ett par veckor sedan slog jag av blasten för att potatisen skulle sluta växa och istället få starkare skal. Och i helgen hade jag föräldrarna på besök och det var dags för skörd. Först kopplade vi min sållmatteupptagare men av oklar anledning knäcktes axeln så fort vi kopplade in kraftuttaget. Lite av ett mysterium eftersom det utan svårighet gick att dra runt mattan med handkraft. Men det var bara att koppla av den igen.
Nästa försök var att ta upp potatisen med den treskäriga potatiskupen, och det gick hyfsat. Några potatisar förolyckas visserligen men det rörde sig om några enstaka procent. Efter första genomkörningen plockade vi för hand och gick igenom jorden med grep. Men grepen skadar fler potatisar än kupen. Så efter ett par timmar plockning så körde vi fram traktorn igen.
Med kupen djupt ställd körde vi fram och tillbaka. Och efter varje omgång plockades alla synliga potatisar i hinkar. Det visade sig vara det effektivaste sättet, samt det som gav minst skador på potatisen.
Resultatet av årets odling blev medelmåttigt jämfört med andra. Av tolv kilo sättpotatis fick jag knappt 50 kilo vinterpotatis. Bäst utdelning gav som vanligt Asterix medan årets försökssort Pentland gav något mindre. Men jag fortsätter prova mig fram.
Nu lagras potatisen i rumstemperatur i någon vecka för att läka eventuella skador. Sen blir det vinterförvaring och förhoppningsvis räcker den fram till jul.
