En av de dagliga rutinerna så här års är att tända rörspisen i sovrummet. En rörspis är i princip en kakelugn utan kakel – och det är den eldstad jag använder flitigast.
Här har jag gjort en liten film som visar hur jag gör. Jag vet att eldande för uppvärmning är en procedur som innefattar mycket stolthet. Både när det gäller vedhantering och eldning så jag räknar med mothugg… Skriv gärna hur du gör, och varför du tycker det är ett bättre sätt.
Jag föredrar att tända en kakelugn med tre tändlager: tidningspapper (det måste vara matt – inte glättat), näver och späntved. Och jag tillreder alltihop framför kakelugnen med hjälp av en späntkniv. En del hugger späntved genom att placera några vedträn i ett mindre däck och sedan gå loss med yxan. Men jag tycker det är enklare att bara behöva bära upp ved till huset.
När jag bygger elden i kakelugnen tänker jag hela tiden på vad som behövs för att det ska brinna: bränsle, värme och syre.
Bränslet är naturligtvis veden, men den måste värmas upp för att brinna. Ett ensamt vedträ strålar ut värme och slocknar vanligtvis snabbt. Men har man flera vedträn fångas värmen upp av de som ligger i närheten. De värmer varandra och processen kan fortsätta. Det är också därför det brinner bättre i en kakelugn än i en öppen eld utomhus. Väggarna reflekterar värmen, temperaturen blir högre vilket leder till renare förbränning.
Syret finns i luften men för att det ska komma fram till elden krävs att det är lite mellanrum mellan vedträna. Så för att kakelugnen ska brinna bra får man balansera avståndet mellan vedträna. För tätt – för lite syre. För glest – för lite värme. I praktiken är det inte så noga. Du lär dig snabbt vad som funkar i just din kakelugn, och det brukar inte vara knepigare än att ha ett par centimeter mellan vedträna.
