Igår kväll gick jag ner till ladugården vid tiotiden. När jag öppnade dörren till logen hörde jag ett konstigt ljud och när jag spårade det visade det sig att en vattenledning brustit. Under golvet i ladugården.
Först tillbringade jag lite tid med att svära, sen var det dags att ta itu med problemet. Först stänga av pumpen, så att vattnet slutade spruta. Och sen skaffa mig en överblick över situationen.
Jag försöker tänka positivt och är glad att jag faktiskt gick ner till ladugården på kvällen. Det vatten som hunnit läcka ut hade runnit undan ner under ladugården och inga maskiner verkade skadade.
Försökte först hitta själva läckan, men eftersom vattnet kom från under en bärande vägg var det inte så lätt. Satte på vattnet igen och fyllde en dunk med vatten till kaffe och tandborstning. Det stora problemet med att vara utan vatten är spolning av toaletten. Men nu har jag två toaletter och kan alltså kosta på mig två toalettbesök. Sen var det dags att sova på saken.
Ny dag, nya tag. Ringde försäkringsbolaget som berättade att min försäkring inte täckte reparationen av vattenledningen. Däremot skulle jag fått ersättning om något blivit skadat. Ringde rörmokaren som berättade att de gärna hjälpte till men att jag först måste ringa en snickare som bröt upp golvet. Sånt gör de inte själva. Ringde snickaren – som inte var hemma.
Dags att känna på golvet själv. Det visade sig vara rätt lätt att bryta upp den gamla betongen med spett och slägga och därunder låg slangen. Bestämde mig för att strunta i själva läckan och bara plugga.
En tur till rörmokaren kostade mig 120 kronor. Sen var det bara att kapa och skruva på ändstoppet. Enligt rörmokaren var det ingen vattenslang utan en avloppsslang som inte var gjord för tryck. Att den hållit i många år är ett mysterium. Att den plötsligt brast är ett annat.
Men tydligt är att det aldrig är tråkigt på landet.
