Efter några veckor med blidväder var det dags att ta fram skyffeln igen. Har gått och funderat på om jag ska skaffa en schaktblad till traktorn så jag kan dra av vägen när det behövs. Större delen av vägnätet häromkring sköts av samfälligheten men de sista fyra hundra metrarna får jag sköta själv. Och det har varit på gränsen att jag tagit mig fram emellanåt. Speciellt när temperaturerna pendlat runt nollan. Lätt slaskande på dagen som fryser till hårda isspår när mörkret faller. Ibland har det nästan gått att släppa ratten och bara åka med… Nu har det i alla fall passerat några skogsmaskiner. Tunga fordon med kedjor trycker till isen rätt bra.
Schaktbladet får nog vänta. Tror inte jag blir populär bland grannarna om jag tränar snöplogning när vägen precis blivit grusad. Lutar i stället åt att skaffa mig en snöslunga. Den går att använda både inne på gården och till nöds även på vägen ut härifrån. Bara så jag inte blir fast här hemma i onödan.
Tyvärr verkar det rätt utplockat bland slungorna. Får bli till nästa vinter – så blir den säkert snöfri.
Tills dess blir det handredskap som gäller. Brukar köra omkring med en grusskyffel i bilen. När jag bodde i Stockholm hade jag dessutom ett spett i bakluckan. Detta efter att ha blivit inplogad på gatan ett par gånger. Plastskyfflarna från macken för 79 kronor är lika effektiva på en isvall som ett kreditkort är bra på att skrapa rutorna. Och håller ungefär lika länge.
Grusskyffeln är utmärkt när det blir lite hårdare tag. Som att ta itu med snö som rasat från taken. Nyfallen snö tar jag med snösläden. Den fungerar dessutom alldeles utmärkt när man ska hämta ved så här års. Rymmer ungefär ett dagsbehov.
