Nu är det inte min personliga odör som uppskattas – jag luktar inte kompost – utan den lukt som sprider sig från varmkomposten. En doft av jul sprider sig nu runt gården till glädje för både besökare och förbipasserande.
Och det är ingen slump. Så här års är mitt lilla lantkök närmast att likna vid jultomtens verkstad med den skillnaden att det bara finns en nisse – och det är jag. Dygnet runt står jag vid grytorna och kokar glögg som sedan ska ut till butiker och marknader i olika delar av landet.
Glöggproduktionen är en viktig del av försörjningen under vintern och det är restprodukterna som skapar den juliga stämningen. Just nu ligger pressrester från ett par hundra kilo rabarber i komposten men de stämningsskapande komponenterna består av ett par kilo kanel, kryddnejlikor och andra kryddor som efter att ha gjort sitt jobb ska tillbaka till jorden.
Om du tvivlar på deras komposterbarhet så har jag gjort på samma sätt de senaste åren. För att hålla fart på komposten tillsätter jag regelbundet strö från hönshuset. Men för tillfället avvaktar jag med hönsgödsel för att inte förstöra julstämningen. Atmosfären blir helt enkelt angenämare utan.
