Det är inte lätt med gamla recept, inte nog med att måtten behöver översättas, ingredienserna stämmer inte heller med vad som finns att tillgå nuförtiden.
Nu har jag i alla fall tappat några buteljer med sockerdricka – typ sockerdricka i alla fall. Utseendet är inte riktigt vad man väntar sig och smaken lämnar en hel del att önska. Någon påpekade att socker, vatten och jäst är vad man brukar kalla mäsk – och nog ser det ut så i alla fall.
Smaken påminner inte heller om någon sockerdricka jag druckit tidigare. Men kolsyrat är det i alla fall. Min sockerdricka påminner mest om julöl utan alkohol. Humlen slår igenom rätt kraftigt. Men ser man på de gamla recepten så är humle flitigt förekommande. Så det var kanske vad man förväntade sig om sockerdricka på den tiden.
Har nu insett att sockerdricka är ett samlingsnamn med en mängd lokala varianter. Man gjorde sockerdricka av det man hade tillgång till, precis som med svagdricka. Nu har vi blivit tillvända på den industriella sockerdrickan gjorde på kolsyrat vatten och aromer, så jag undrar om det numera finns någon marknad för originalet. Ska göra ett nytt försök längre fram när jag vant mig vid de nya smaksensationerna.
