Jag är rätt nöjd med min hönsflock. Och tupparna gör sitt jobb som de ska. När det kommer ett hot – verkligt eller inbillat så går alltid min topptupp emellan.
För tillfället är äggproduktionen på nedgång. Hönsen har börjat rugga – helt off season. Normalt så ruggar hönsen i början på hösten när det börjar bli mörkare. Men unghöns följer inte riktigt årstiderna. De hönor som kläcktes i maj förra året ruggade inte i höstas och jag tror att det är värmelampan jag hade hos dem i vintras som ställt till det för dem. Eftersom det inte blev riktigt mörkt triggade aldrig ruggningsreflexen.
Inte förrän årets första kycklingar kläcktes och jag flyttade värmelampan. Då blev nätterna riktigt mörka hos hönsen, och ruggningen kom igång. Först skyllde jag på tupparna och var på väg att plocka fram yxan. Trodde det var deras intensiva uppvaktning som gått hårt åt fjädrarna. Men efter diskussioner med kunnigt folk insåg jag att de ruggar, även om årstiden är fel.
Ruggande höns kan se riktigt anskrämliga ut. Ofta när man ser bilder på industrihöns så beror deras eländiga utseende på ruggningen. Inom hönsindustrin så kontrollerar man ljuset så att hönsen inte ruggar under första året. Detta för att de slutar lägga ägg under de veckor de byter fjädrar. Efter ett års äggproduktion börjar hönsen ändå rugga och då byter man ut hela besättningen.
Man kan då köpa billiga värphöns som har mycket kvar att ge. Hönsen ser eländiga ut när de saknar massa fjädrar – men det är alltså ett naturligt inslag i hönsens liv.
Nu vill jag inte försvara hönsindustrin – men rätt ska vara rätt. Att hönsen snabbt får nya fjädrar och blir vackra igen när de kommer hem till köparna beror inte bara på att de haft det eländigt hos hönserierna. När det är dags för nästa ruggning kommer de att se eländiga ut igen – även som frigående trädgårdshöns.
