Jag har haft ett gräsandspar som gäster i dammen och hoppades att de skulle välja att häcka här. Men igår slog katastrofen till. Kanske fick historien ändå ett lyckligt slut– för vissa. (Varning för starka bilder)
Under dagen jobbade jag i stenbrottet – eller C-fältet som jag kallar det på kartorna. Att röja sten på mina moränmarker är ett långsiktigt på gränsen till tröstlöst arbete så vid ettiden tog jag lunch.
När jag kom tillbaka till stenåkern så låg det en död andhona precis där jag jobbat. Delvis uppäten låg hon där, men jag hade inte sett till något rovdjur. Vet inte om hon tagits av rovfågel eller annat rovdjur. Kan det vara duvhök? Räv? Mink?
Hittade också platsen för själv dödandet. Precis i strandkanten fanns blodspår och en hög med dun och fjädrar. Något hade tagit anden och förberett måltiden för att sedan släpa upp kroppen ungefär fem meter på land.
På kvällen såg jag en ensam anddrake cirkla upprepade gånger över dammen.
Nu kunde det ha slutat så sorgligt, men redan dagen efter var anddraken tillbaka – med en ny hona. Men sånt är livet, man kan inte gräva ner sig och sörja i all evighet.
