Mina hallon sjunger på sista versen. De har stått på samma plats i många år och både kvalité och skördar har minskat drastiskt. Nu ska de ersättas av djupsängar på samma plats.
Inspirerad av Seymour (The Complete Guide to Self Sufficency) och Sundström (Stefans lilla gröna) tänker jag anlägga djupsängar när hallonen går i pension. Djupsängen är ett urgammalt sätt att producera mycket mat på liten yta. Enligt Seymour kan 9 kvm djupsäng producera upp till 180 kg grönsaker per år. Och det är mer än vad jag sätter i mig.
Seymores metod går ut på att man vänder jorden två spadtag djupt och låter bädden vara så smal att man inte behöver trampa i den. Sundström gräver bara ett spadtag och bygger upp en säng med plankväggar.
Eftersom hallonen växer ovanpå infiltrationen får jag vara ännu lite försiktigare. Tänkte bara fräsa ytan 10 cm och sen bygga upp en halvmeter med brädväggar. Tjära väggarna på utsidan så de värms upp snabbt och klä dem med plast på insidan.
Sen börjar man med riktigt grovt material i botten. Grenar och annat bös från trädgården. Sen några kubik stallgödsel och avslutar med två decimeter bra jord. Då får man en alldeles utmärkt och näringsrik jord där grönsakernas storlek är det enda som begränsar.
Vatten har jag lyckligtvis obegränsat av och med lite täckning under vintern ska jag nog få det nödvändigaste att överleva.
Undrar bara när jag ska lägga in djupsängsbygget i tidsplanen… Efter höns, bin och övriga odlingar… Men men, jag tar tag i det när suget blir överväldigande. Det är det som är charmen med att vara självägande. Det är jag som gör mitt schema. 🙂
