Jag har väg för och nackdelar mot varandra men igår var det dags. Flädern framför huset har nu blivit slutgiltigt beskuren och jag har nu fri sikt mot dammen.
Det är alltid litet trist att ta ner ett gammalt träd men fläder har jag gott om på andra ställen. Det kändes betydligt viktigare att ha fri sikt mot dammen, både för glädjen och för att kunna hålla ett vakande öga om någon kringströvande mink skulle få för sig att beskatta mitt kräftbestånd.
Redan för ett par år sedan beskar jag flädern hårt men den kom tillbaka rejält – betydligt grönare och ännu yvigare än tidigare. Flädern är ett tåligt släkte. Nu ska jag göra vad som behövs för hålla den tillbaka. Kommer det skott från de många stammarna kommer jag att borra hål i dem och fylla med socker. Enligt uppgift ska det få stubbarna att ruttna fortare än kvickt.
Jag har inte riktig bestämt mig för vad som ska få ersätta flädern. Något lågväxande, funderar lite grann på att fixa ytterligare ett traktordäck och fylla det med lavendel. Funkade bra i förra försöket så varför inte fortsätta på det inslagna temat.
