För ett par veckor sedan sågade jag upp stockarna och nu är veden kluven. I år är jag ute i lite bättre tid än tidigare år.
Vedhuggning är både slitsamt och avkopplande. Fysisk aktivitet utan någon tankeverksamhet. Samtidigt som högen med kubbar minskar växer högen med ved bakom mig. Det kändes lite i ryggen emellanåt, men då var det bara att ta en liten paus för att stapla. Då märkte jag hur dålig jag varit med att måtta rätt med motorsågen.
Fast nu är jag lite orättvis mot mig själv. Var faktiskt ganska noga med längden på kubbarna. Men när man kommer till slutet på stocken och måtten inte stämmer, så måste man fatta ett beslut: Antingen två mycket korta kubbar eller ett extra långt. Jag valde det extra långa. De går alltid in i spisen i vardagsrummet.
