Förra året var jag med i bloggutmaningen Blogg100. Ett publicerat inlägg på bloggen varje dag i 100 dagar. Ett litet intellektuellt maraton. Och nu är loggan tillbaka i högerspalten. Jag kör igen.
Det var en riktigt rolig utmaning. Jag har aldrig haft några problem med att hitta saker att skriva om här på gården. Snarare är det tiden som är en bristvara. Det blev en del texter som publicerades 23:55, men jag lyckades hålla ut hela vägen. Under förra årets utmaning så var kanske inte alla inlägg helt genomarbetade men jag var ändå rätt nöjd med snittet.
Det är som när jag blev journalist en gång i tiden. De första texterna man publicerade föregicks av en hel del vånda. Man föreställer sig alla som sitter och läser och kritiserar. Men den känslan försvinner när man får rutin. Inte så att man släpper på kvalitén eller sanningshalten. Men man inser att varje text inte måste vara det bästa man skrivit.
Den första texten är känslig. Oavsett förutsättningarna så är den det bästa du skrivit. Men efter några hundra texter så är det snittet som räknas och det är där man vill glänsa.
Samma sak med bloggen. Någon gång kanske jag nöjer mig med att skildra katternas massakrering av en toapappersrulle. Inget som förändrar världen, och texten har inte den ambitionen. En annan gång kan det vara en noga genomarbetad text om straffet för olaga tvåltillverkning. En text som tagit flera dagar att jobba fram. Och som vill påpeka orimligheter i verkligheten.
Men i längden är det snittet som räknas. Och där har jag höga ambitioner.
