
Alla andra är säkert väl förberedda för vintern. Men för mig är det dags för ett sista ryck i trädgården – innan snön kommer.
Det är bara att erkänna. Jag är inte den mest ordningssamma trädgårdsmänniskan. Jag bär inte alltid in alla redskap på kvällen. Särskilt när det är ett pågående arbete. Det känns mer praktiskt att låta dem vara kvar där de behövs.
Men min lättja straffar sig. Ibland fortsätter inte arbetet direkt nästa dag eftersom annat kommer emellan. Och plötsligt står jag där. Var är häcksaxen? Jag brukar ha redskapen i skjulet – men där är den inte. Då börjar ett inre detektivarbete – var och när använde jag den sist? Var någonstans på gården finns ett oavslutat projekt som involverade en häcksax? Jag brukar hitta den till slut, men det kan ta tid.
Mitt slarvande innebär också att jag varje höst behöver gå en rond på gården. En rond för att hitta eventuellt kvarlämnade redskap innan snön kommer. För sen är det kört. Få trädgårdsredskap mår bra av att tillbringa en vinter utomhus. Spadskaft blir mjuka och går av, gårdskrattor och klippredskap rostar, så för att undvika kapitalförstöring letar jag igenom alla ställen där jag jobbat under sommaren.

Bland kvarglömda saker räknar jag också alla bevattningsslangar som jag drog under sommarens torka. Nu är de övervuxna av höstgräset och jag vill inte hitta dem sönderfrusna vid vårens första gräsklippning.
Det blir en senhöstdag då jag får göra bot för sommarens synder. Men nästa år – då. Det kommer inte bara att bli den bästa odlingssäsongen någonsin utan det kommer också att bli det år när det blir ordning och reda på mig. Trot den som vill.
